PowerPorträtt: Sophie Wiking

 Sophie tillsammans med sin cockerspaniel Farfar

Sophie tillsammans med sin cockerspaniel Farfar

Hon har blivit lovad av sin pappa och syster att de ska åka tillbaka till Stockholm. När de lämnar Köpenhamn faller Sophie Wiking i sömn i baksätet. När hon vaknar upp, flertal timmar senare befinner hon sig mitt i de värmländska skogarna. Isolerad från allt. Det är bara att gilla läget och börja om på ruta ett.

På Malmös mest instagramvänliga plats träffar vi Sophie Wiking, grundare till blomsterbutiken Florista i Malmö. Det är en drömmig och magisk liten oas på Kärleksgatan, som får oss att känna vårkänslor trots snöflingorna som faller ner utanför butiken. Detta stoppar inte kunder från att flanera förbi och ta en eller annan bild att fylla sitt Instagramflöde med. Det är svårt att gå förbi butiken utan att låta sig inspireras. 

Somliga skulle kalla Sophie Wiking för rebell, jag vill kalla henne kick ass. Men vägen till den bildsköna blomsterbutiken Florista har inte varit glasklar och allt ifrån en dans på rosor. Sophie växte upp i Stockholm och läste till biodynamisk trädgårdsmästare efter gymnasiet. Därefter kom en utbildning i grafisk kommunikation som förde henne vidare till Köpenhamn och en resa som skulle förändra hennes liv för alltid. Sophie som hade fått en häftig praktikplats i den danska huvudstaden över sommaren kom dit med brustet hjärta och en vilja att starta om. Hon hade gått igenom ett svårt uppbrott med sin dåvarande pojkvän och ville bara bort från allt. Sophie mådde skit och insåg snabbt att om man inte mår bra så tar man med sig det, vart man än i världen flyttar.

Ett dåligt mående dämpades med alkohol och droger. Det hela resulterade i att Sophie kraschade och var nära döden. Hennes pappa och syster lyckades lura med henne i bilen till vad hon trodde skulle vara Stockholm, istället blev det 4 månaders rehab mitt ute i de värmländska skogarna. Här fick Sophie en ny chans, att bli fri från missbruk och få med sig verktygen att ta sig vidare i livet. När behandlingen var klar hade hon varken lust eller råd att flytta tillbaka till Stockholm. Flyttlasset drog till Malmö, trots att hon inte kände någon här.

4 år senare står hon här, i sin alldeles egna blomsterbutik, med en floristutbildning i ryggen. Att starta eget var ett klart mål från första skoldagen på floristutbildningen. Och allt gick väldigt fort. Sophie tog examen en fredag och måndagen därpå öppnade butiken upp för allmänheten. 

 

Vad fick dig att finna mod att göra en helomvändning, börja om på nytt genom att bege dig ut i det okända?

Jag kände att vad som än händer så kan det inte bli sämre. Det var bara att köra på. Blir det inte bra så är det ingen fara. Då får jag helt enkelt se till att göra det bra istället. Man måste våga prova och inte tänka på att allt är så svart eller vitt. Så tänker jag ganska ofta, att man måste sluta ta saker på så himla stort allvar.Fungerar det inte så gör det inte. Jag dör ju inte, även om det är jättetråkigt om det inte skulle fungera…

 

Hade du någon B-plan?

Nej, jag hann aldrig riktigt komma dit. Allt gick så fort och så bra redan från starten. Och trots att det går bra så tvivlar jag jätteofta på mig själv och ifrågasätter mig själv vad jag gör. Hur länge kommer jag att orka? Är det värt det hela? Men jag kommer ju alltid fram till att det är det!

 

Vad finns där för rädslor med att driva eget och vad har du mött för motgångar sedan du startade Florista?

Jag är väldigt mån om att lämna ifrån mig något som inte bara kunden tycker om, utan även jag. Jag vill gärna leverera till 100%. Det jag inte riktigt var beredd på var att man arbetar 24/7 som egenföretagare. När jag lämnar butiken för dagen så fortsätter hjärnan att gå på högvarv. Jag var förberedd att det skulle vara mycket jobb och att det skulle vara svårt men det här med att verkligen inte kunna slappna av någonsin, den var jag inte förberedd på. It´s a lifestyle. Det kommer alltid att finnas folk som inte tycker om det jag gör. Folk har kommit med många synpunkter, i synnerhet i starten med vad som skulle fungera och inte. Väldigt mycket negativt för att det inte passar in med andras riktlinjer hur en blomsterbutik ska se ut. Jag har kört på med det som jag tycker är fint och det har ju gått bra. Väldigt bra!

 

sohiewiking3.jpg

 

Var kommer intresset för blommor ifrån?

Eftersom jag är uppvuxen i en naturnära miljö, i ett hus bredvid en skog och en äng så har naturen alltid funnits där och fascinerat mig. Från det att jag var jätteliten kunde jag sitta och dissikera blad och studera detaljerna på en blomma och tycka att det var skitcoolt. Min mamma är konstnär och har alltid uppmuntrat mig att gå samma väg. Jag har läst bild under hela min skolgång men hatar att måla. Att lägga ut hela min själ på ett papper för att sedan bli bedömd för det jag har skapat. Med blommor så är det redan fulländat, det är redan vackert från början och går inte att misslyckas med. Du tar något som redan är helt perfekt och sätter ihop det. Jag är fortfarande så otroligt passionerad och fascinerad över att det är så vackert. Jag tröttnar aldrig och blir amazed varenda gång jag upptäcker en ny sort av blomma.

 

Vad skulle du vilja föra vidare till nästa generations Powerkvinnor?

Att man inte ska ta sig själv på så stort allvar. Det är viktigt att gå in och satsa för det man gör men det är OK om det inte fungerar. Man får vara lite snäll mot sig själv tänker jag. Det är så himla lätt att klanka ner på dig själv och tycka att man inte gör nog, samtidigt som det är bra att pusha sig själv. 

 

Har du alltid varit orädd för att misslyckas och gått din egen väg?

Ja, det har jag verkligen gjort. Jag har alltid haft svårt för att gå i skolan, för auktoriteter och andra människor säger åt mig vad jag får gör och inte göra. Jag har väldigt svårt för det traditionella och konservativa. Jag har ju alltid tagit mig själv på för stort allvar, visa att man är bra. Och om man inte är det så har det varit ”Fake it till you make it” som har gällt. Att behöva framhäva hur bra man är. Och där har ju alltid funnits en rädsla… Detta har jag fått bearbeta jättemycket och jag har fått lära mig att bygga upp mig själv när man har nått botten. Allt som jag kan påverka i mitt liv är helt och hållet upp till mig, det som jag inte kan påverka är lite skit samma. Jag har haft mycket ångest och mycket katastroftankar.  

 

Sophie_wiking1.jpg

Vad skulle du vilja ge ditt 20-åriga jag för råd?

Åh jävlar! Jag hade nog bara sagt att jag inte ska bry mig om vad andra tycker. När jag var 20 år hade jag väldigt dålig självkänsla och all bekräftelse skulle komma från män. Så jag skulle säga stå upp för dig själv och inse ditt eget värde. Tro på dig själv mer. Du är mycket smartare, coolare och bättre än vad du tror! Och våga lita på att dina beslut är bra!

 

Så, känner du att du har nått framgång?

Jag gillar inte riktigt ordet framgång, att man når en platå av framgång och helt plötsligt blir klar. Man blir ju aldrig någonsin klar. Ibland slår det mig att det är helt absurt hur jag har kommit hit jag är idag. För fyra år sedan höll jag på att ta livet av mig själv med alkohol och droger. Jag var ett vrak. Att gå från det till att ha en egen blomsterbutik, en hund, vara gift och ha ett sunt förhållande, en fin lägenhet och körkort. Det är totalt! Och jag har ingen önskan om att expandera eller starta filial och bli jättestor. Jag gillar det här lilla och målet är bara att det ska gå runt, att jag ska kunna ta ut en lön och att jag ska kunna leva på det här. Jag älskar att stå och leka butik hela dagarna, så det kommer jag aldrig att vilja lämna.

Av Nathalie Rajic

Fotograf Niki Zekaj